WOC Long F (2010-08-12)

VM lång final Granåsen Trondheim 80:15 10:a 7:26 efter Simone. Årets kanske viktigaste lopp och jag är inte nöjd med det jag presterat. En stabil insats men inte mer än det. Mitt agerande i skogen kännetecknades av mycket tvekan, kanske för att mitt självförtroende inför loppet inte var tillräckligt bra. Jag var för långt efter i kvalet och det gjorde att jag började fundera hur det egentligen stod till med min form. Det hade inte känts lika fint i kroppen som det gjorde förra veckan och på O-Ringen. Även tankar som att jag fortfarande är bättre i kontinental terräng än i det mjuka underlaget i Trondheim dök upp. Så jag trodde inte riktigt på att jag skulle kunna ta medalj idag. Samtidigt visste jag mycket väl att jag måste samla ihop mig och hitta ”fighting spirit”. Inför loppet lovade jag mig själv att kämpa hårt, analysera inte hur kroppen känns och bara fokusera på orienteringen.
Jag var ganska lugn och samlad vid starten. Fick ettan bra men sen började jag tveka över vägvalet till 2:an. Jag ändrade mig mitt på sträckan (bäst tycker jag var att använda stigar + vänster på slutet). Jag var lika tveksam även till 5:an och 17:e. Vägvalet till 5:an var katastrof, jag var över 3min efter där. Till 17:e var jag 1,5min efter. Som tur var gjorde jag inga stora kontrollbommar, den största var i fjärilen (10:e k) där jag var skakig ett tag men redde ut det hyfsat fort.
Det som är i vanliga fall min starka sida – vägval – var det jag tappade mest tid på idag. Inför VM bestämde jag mig att jag inte skulle ägna någon tid åt teoretiska förberedelser med gamla kartor. Jag la bara en bana på en del av VM final-kartan i vintras men under de senaste månaderna gjorde jag ingenting förutom kort diskussion med andra i landslaget på kvällen innan loppet. Anledningen till att jag inte la ner tiden var att jag ville testa nåt annat, behålla flexibilitet, spara mina mentala krafter och också trodde jag att jag skulle klara av att bestämma mig rätt ändå, med den rutinen jag har. Nu ångrar jag mig lite att jag inte satt med den gamla kartan och la många vägvalsträckor som jag brukade göra inför tidigare VM, det kanske hade gett mig mer självförtroende inför loppet.
Jag hade definitivt kapacitet att vara bland 6 bästa igen men till medaljen var det för långt. Jag ger inte upp drömmen än, nästa år är det kontinental terräng. Men först stafetten, där är min prestation lika viktig som på lången.
Jag tycker inte så mycket om finalbanan & terrängen. Vi hade tränat många pass i den fina trönderska terrängen så i jämförelse med den var det svårt att njuta av orienteringen lika mycket. Vi visste förstås på förhand hur terrängen skulle se ut, det kom inte som någon överraskning. Visst fanns det ett antal intressanta och också avgörande vägval på vår bana, eloge till banläggaren för det, men dambanan nådde inte riktigt till de finare partierna av kartan (NV). Jag vet att det inte är lätt att lägga en fin bana när det är ett antal TV-kontroller som måste passeras, kablar som inte räcker hur långt som helst, arena som ska användas för tre olika tävlingar.... Hoppas vi ska kunna bjuda på nåt finare på EM2012 där jag är medlem av banläggarteamet. Jag tycker också att det är synd att startintervallen bara var 2 min. Det var ingen live TV-sändning så varför? Jättebra att det blir 3min nästa år. Fjärilen var inte till mycket hjälp för att sprida löparna även om den låg i det mest roliga och mest tekniska området på hela banan. Det var fel att vi hade en av våra vätskekontroller vid kontroll 11/15 (sista i fjärilen) – sånt bidrar till att löpare kommer ihop och inte tvärtom.