WOC Sprint F (16.08.2011)

14 min 10 sek
VM Sprint final Chambery 10:a 56s efter Linnea.

Start ca kl 4 på em, efter Lallas massage och maximal möjlig återhämtning på italienarnas hotell och i karantänen. Varmt, ca 30 grader. Kände mig OK på uppvärmningen, inte mer, men jag försökte att undvika att fundera över mitt fysiska status.

Innan start påminde jag mig om att bara tänka framåt. Start som vanligt på arenan, på ett litet torg.

Började kontrollerat, det var trixigt. Tappade lite till 5:an, till höger måste varit bättre. Sen gick det bra uppe vid slottet förutom att jag sprang några steg åt fel håll från 10:an (lurade mig på den streckade linjen, men det var arena passering, 15m längre ner). Fortsatt bra fram till 13:e men sen började jag tappa flytet. Till 14:e stämde inte kartan, jag skulle svänga till vänster mellan två uteserveringar men de fanns inte där i verkligheten. Vid 14:e låg jag 5:a, 29s efter men sen orkade jag inte tänka tillräckligt fort, stannade någon gång och hade oflyt resten av banan. Det största misstaget kom till näst sista då jag sprang in i en gränd men sen fick för mig att det skulle ta stopp där så jag vände och tog nästa istället. Då började jag höra Linnea som nästan kom ikapp mig. Avslutade med 2 näst bästa sträcktider.

Långt upp till medaljen, den fanns inte i min kropp idag men till 4:e platsen var det 16s och till 6 bästa 9s. Besviken att jag inte orkade hålla ihop det de sista minuterna. Det var riktigt kul sprint trots en del folk i vägen.

Jag hade varit i området en gång innan, i höstas, sen har jag inte ägnat mig åt några teoretiska förberedelser förutom att jag tittade en stund på några banor som andra lagt på gamla kartan. Däremot har jag kört en del sprint-träningar och kände mig väl förberedd. Jag tror att för mig var det rätt taktik att inte känna så mycket till området innan. Det är på sätt och vis ett störningsmoment när man under loppet relaterar till det som finns sparat på minnet. Jag hade fullt upp att hålla koll på gränderna.

På banan var det 12st kameror, jag såg inte en enda. Någon gång uppfattade jag att någon hejade på mig men annars hade jag fullt fokus på orienteringen. Inte så mycket tid att analysera min sprint-prestation, lång final redan dagen efter.