World Cup sprint Geneva (10.10.2010)

18 min 12 sek
World Cup sprint Geneve. 14:e 1:36 efter Simone.
Antagligen den bästa sprinten jag sprungit nånsin - när det gäller banan och terrängen, inte min prestation. Så många olika vägval!
Tyvärr för trött och sliten för att kunna njuta av banan helt men det var verkligen orienteringsupplevelse utöver det vanliga.

Kommentarer till några av sträckorna:
K1: Stannade nästan vid startpunkten och upptäckte det bästa vägvalet till höger.
K2: Det var bättre till höger, 15s långsammare än bästa tiden.
K5: Det bästa vägvalet, slapp springa i trappor.
K6: Banläggaren tyckte att det bästa alternativet var till höger, jag sprang dock för mycket till höger i början, borde ha tagit trappan (halva vägen mellan 5:a och 4:an), var några steg på väg upp i den trappan men sen ändrade mig och sprang tillbaks och förbi 4:an. 26s sekunder långsammare än bästa tiden på sträckan. Jag funderar om alternativet rakt på inte var det bästa egentligen (ner mot stora vägen där jag sprang till 2:an och in i parken där jag sprang från 8:an).
K9: Till vänster var kanske någon sekund snabbare än höger. Bra.
K12: Det var för långt, borde ha tagit trappan rakt upp till parken. Jag tror att min fysiska form påverkade mina vägvälsbeslut, här bestämde jag mig för ett vägval som var mindre kuperat.
K14 Förmodligen likvärdigt höger/vänster.
K16 Tog förmodligen det bästa vägvalet trots att det var så många trappsteg.
K17 Avslutade dåligt, glömde bron, borde ha tagit till höger tidigare, och inte springa förbi ettan.

Så det ser ut att jag inte var så framgångsrik i mina vägvalsbeslut och i kombinationen med den dåliga formen så var det långt till en bra placering. Kände mig rejält sliten men kämpade och tog ut mig helt.

Efter loppet kände jag mig utpumpad, tom och också ledsen.
Det har varit så många intryck under veckan och emotionell berg-och-dalbana. Jag hoppades att kunna avsluta den internationella säsongen på lite bättre humör.

Det är två viktiga tävlingar kvar (Blodslitet och Elitserienfinalen) men det känns nästan som att säsongen är slut. För första gången på flera år ser jag att jag behöver vila, kanske mest mentalt efter en lång säsong med många tävlingar, läger och andra resor, och orientering i huvudet i princip dygnet runt. Hur jag ska göra vet jag inte ännu men jag ska först mobilisera det som är kvar av krafterna på Blodslitet och i Elitserien.