10-mila leg 6 (04/05/2014)

10-mila str 6. Första gången springer jag i ett "rent" damlag (Halden SK 5) - med 6 juniorer i laget (inklusive på de tuffa natt-sträckorna 3, 4 och 5). Halden SK Coolchicks: Ingvild-Jennie-Sabine-Gry-Gina-Eva-Delfine-Elena-Iliana-Nina. Mycket stolt över tjejerna och nöjd att vi lyckats genomföra loppet. Totalt 7 rena damlag i 10-mila: IFK Mora (plats 183), Eksjö (190), vi - Halden SK lag 5 (209), NTNUI (210), Sävedalens AIK (245), Lunds OK (249), NTNUI (disk).

Jag har sprungit sista sträckan ganska många gånger tidigare men nu var det premiär på långa natten. Men det blev inte så mycket natt för mig. Jag går ut ca 4:25, det räcker med ett litet kartlyse i början. Innan jag springer själv, följer jag herrtävlingen, framför datorn, ända fram till kl 01. Nervös, hög anspänningsnivå i kroppen, men till slut får jag en timmes sömn mellan ca 01:30 och 2:30, det är välbehövligt.

Jag vet att jag inte har några problem att klara distansen (17km) men är inte helt kaxig. Sömnbristen och tidspunkten inger respekt. Gina kommer och jag drar iväg i ett slags mellantempo. Känner att huvudet inte är helt med, speciellt vägvalet till k3 får mig att fundera vad jag håller på med. Springer i princip själv fram till publikkontrollen (k12) sen ansluter en kille som hänger mig mer eller mindre hela vägen till mål. Ganska bra egentligen, det hjälper att skärpa sig lite. Irriterar mig en del över bommen till k15. Tyckte att jag var väldigt försiktig på väg in och fick tag på höjderna i grönområdet men uppenbarligen drog jag snett. Det var ingen distinkt topp och delvis ganska tätt.

På slutet av banan är jag ganska trött. Tar gel vid k26. Magen protesterar lite.

Jag ser herr-täten flera gånger under loppet, vänder mig om, tittar efter Halden. Efter varvningskontrollen blir jag passerad av JanP (Kalevan) och på upploppet av MårtenB (Lidingö). Har en liten förhoppning om att det vänt för oss på slutet och Sören dyker upp snart. Men i mål säger Eirik till mig att killarna är 15min efter. Känslor väller fram, kanske ännu mer i och med att jag precis sprungit själv och är sliten. Har nära till tårar men headcoach och herr-UK kan inte gråta så här...

Ja, utvärdera först och sen förbereda sig ännu bättre nästa gång. Mest nöjd från helgen är jag med coolchickslaget i 10-milastafetten och mina herr-UK kollegor (som presterat på toppen av sin förmåga trots massa störningsmoment).